bara tanken på dig får mig att rysa, jag kommer aldrig att sluta älska dig.

jo, jag visste ju redan för , aa ganska många månader sedan att jag verkligen älskade honom.
men jag försökte glömma, inte gå vidare, utan glömma. och nu dök han upp igen, och jag kan säga en sak, jag har aldrig kännt mig såhär lycklig innan!
jag skiter faktiskt i om det inte blir något mellan oss, (även om jag hemskt gärna skulle vilja!) men jag saknar våran vänskap, det vi hade i somras. alla fina stunder. det är detjag saknar.
så nu tar jag en dag i taget, och hoppas på det bästa!
även om jag aldrig kommer sluta älska dig, så vill jag hellre ha dig som en vän , än att förlora dig helt!

jag tänkte visa er en text , eller vad man ska säga, som jag skrev i somras. som ingen har sett tidigare, så här kommer den!

jag har aldrig tänkt på att kärlek kunde kännas såhär underbart.
det känns så overkligt på något sätt, jag flyger på molnen!
alla sånger, texter och dikter jag har hört, har jag bara förträngt.
jag har inte lyssnat på vad dom faktiskt har att säga, jag har aldrig trott på det.
att det pirrar i magen, att man blir dum.
sen kom du, du steg in i mitt liv, och allt blev annorlunda.
du fick mig att börja tro, tro på något jag inte trott på tidigare.
du får mig på så innihelvetes bra humör.
det är nu jag faktiskt vet, att man blir dum av kärlek.
man känner sig nog aldrig så dum som när man träffar den man verkligen
älskar.det är svårt.
men vart sitter all den här kärleken jag känner?
sitter den i hjärtat, eftersom det gör så ont när jag tänker på att det inte blir vi?
sitter den i hjärnan , eftersom det är dig jag tänker på 24/7?
sitter den i hela kroppen, eftersom hela min kropp ryser till, efter en endaste tanke på dig.

så lyssna nu noga, försök aldrig att glömma.. gå vidare istället! och tro på något som verkligen finns!


love!